...om livet. Jag har nu haft besök av en man som pysslat med min gamla dator. Hela kontoret är fullt av små manicker och sladdar. Det brummar och det skickas information. Det verkar som om vi (nej, han givetvis) lyckas föra över allt från gamla datorn in i den lilla bärbara. Fantastiskt! Nu fick jag plötsligt för mig att jag kanske inte ska vara så himla postiv, ni vet, inte ropa hej...
Men jag blir så där jublande glad att det bara kokar över. Känner mig som målningen nedan.
Någon gång i livet ska jag måla. Jag liksom känner att det finns där inuti mig, ligger och småputtrar och mognar men tiden finns ju inte. Blir en bra pensionärshobby!
Kramar,
Matilda K
Tjoho! Det låter ju jättebra - både med datorn och målandet :)
SvaraRaderaRopa hej innan du kommit över ån och ta ut lyckan i förskott - annars kan man ju stå där utan både hej och lycka!
Fredagskram!