Ibland kan jag sitta och önska att jag var troende. Det lät ju lite dumt inser jag men jag menar så här.
Kan avundas de som har en orubblig tro om att saker och ting har en värdefull mening, att tron i sig ska hjälpa dem ur en kris, att godheten vinner osv, osv. Ni fattar.
När man inte är troende är ett annat alternativ Google.
Hittar det mesta online men längtar efter egen terapitid, IRL. Tid att gråta ut. Rensa liksom.
På toppen av allt är jag förkyld och ensam med J då mannen är i Norge på seminarium.
Kvällen bestod av legolek och fryst lasagne. Hoppas på en tidig kväll för J så jag kan svepa in mig i duntäcket i tv-soffan.
Kram
MatildaK
Jag har tänkt samma sak många gånger. Att jag avundas dem som är troende. En vän till mig är jehovas vittne, och har nyligen fått veta att hon fått lungcancer. Själv hade jag nog känt att allt var över, men hon är så stark och lever livet till fullo ändå. Och hela tiden så finns tron där för att stärka henne och lyfta upp henne när hon är låg.
SvaraRaderaDet finns tillfällen då jag verkligen önskar att jag hade tron och tilliten till något större än oss.
Men jag får väl, liksom du, använda mig av google.. =) Det får väl ses som en tro i sig.
Ja det är precis det jag menar, som exemplet med din väninnna.
RaderaSjälv säger jag Google- amen.
Kram
Matilda